Utflykten till zoo

Barnen är beredda och fulla av förväntan,. Vi är 15 barn och 7 vuxna som trycker in oss i en liten minibuss med 10 säten, barnen är glada, snart ska vi få mat seger Kino och strålar med hela ansiktet. Dom har små paket med lite ris och kött med, och det blir första punkten på programmet att ha en liten picknick när vi kommer fram. Kino är så hungrig, äter upp allt sitt ris medan jag tar två tuggor.

........Först ser vi Ica, det är stora svarta fåglar, sedan påfåglar och andra lustiga fåglar i en jättebur. Barnen kvittrar minst lika högt som fåglarna. Sedan fortsätter vi till dom stora Hippo, flodhästarna söm ligger i en liten damm nära varandra. Vi får en liten uppvisning med gäspande och vrål och ungarna är stormförtjusta. .......vi har hela tiden minst en i varje hand. Kino valde ut Ted från första början och höll sedan fast i han hela dagen, helst ville han hålla mej i andra handen, då var det ju som att han kunde lossas ha en mamma och en pappa för en liten stund. .Det förvånar mej mycket att Kino är så hungrig. I bilen på väg hem letar han i påsarna och visar mej att det finns mera ris, jag kan väl inte ge han det tänker jag först så jag pekar på han som kör, att det är hans mat. Men grabben är ju hungrig, fast det bara var 2 timmar sedan vi åt så jag tar riset och ger han så mycket jag bara hinner innan vi är framme. Tisdag 16 december 2003 .....Målade sängarna för två år sedan men nu är dom inte vackra. Hittar roliga klistermärken och köper 120 ark fulla, det blir bra att klistra på sängarna så länge.....

.......Dom hoppas, och dom kallar mej mamma. Mä betyder mamma.... Länge trodde jag att mä betydde katt och att många barn var otroligt förtjusta i katterna. Dom ville ut och se på katterna trodde jag när dom sträckte sej efter mej i spjälsängarna och ropade mä. Men dom fick ju båda delarna, både en mamma för stunden och en tur ut på kattjakt. Spelar egentligen inte så stor roll va man gör, det är närheten som är viktig. Min högsta önskan är att dom ska få komma till hem och folk som vill ha dom och bryr sej, en mamma en pappa eller både och.

Det är mycket gråt och stora tomma ögon. Jag är bekymrad för deras hälsa, detta att dom med sina stora uppsvällda magar helt klart är undernärda. Att dom alltid är så hungriga. Äter ju helt glupskt allting jag kommer med.

Har du en barnlängtan och önskan att lära ut saker du kan… Kino är mycket intresserad, törstar efter att lära sej saker så jag visar han hur man fotograferar. Han är koncentrerad och ibland lyckas det, då strålar han som en sol.

.........Barnen är så många nu, sängarna räcker inte till några får ligga på golvet och några håller på att växa ur sin sovplats helt...... När dom vaknar får dom apelsiner som jag har med. Det slår inte fel, även i dag vill personalen bromsa … Dom kan äta det sedan eller i morgon. Jag vägrar lyssna, bara proppar i dom så länge dom vill ha. Det visade sej att dom skulle få godis som någon hade donerat. Men jag håller ju på att frukt är nyttigare än godis så det var bra dom fick i sej lite nyttigheter i dag.

........Jag går omkring och bär på den lilla killen som klamrar sej fast till mej som en liten apa, han är mycket varm, jag sätter han lite i vasken och heller lite vatten över hans smala kropp. Han är ynklig och han ynkar sej hela tiden stackaren. Han mår inte bra, och vill bara vara så nära som han kan. Jag får fram en termometer och det visar sej att den landar på strax under 40 grader.... .....Efter lite lullande och lek kommer jag att tänka på kuddarna som jag köpte för ett tag sedan, går och söker efter dom. Jag får hjälp att skriva barnens namn på kuddarna, dom skulle ju ha varsin men nej, det räckte bara nästan. Det har kommit flera barn sedan sist. Dom ligger inte bara 2 i varje säng dom ligger 7 stycken på golvet också. Jag är glad för att jag samtidigt kan lära mej några namn och åldrar på barnen. Den äldsta killen är Jodjing som är 10 år. Han är så liten och mager, jag trodde han var 7, 8 kanske. Går inte i skola får bara springa omkring här med småttingarna, det är tragiskt. Kino är 9 år och så har vi en flicka An på 8 med mörka alvarliga ögon. Dom behöver ju stimulans och att få lära sej saker som alla barn… Men dom anses inte värda att gå i skolan dom hiv positiva barnen. Vi måste bry oss och protestera! An är för det mesta reserverad och alvarlig, men hon kom i dag efter att ha legat ute på betonggolvet och skrivit siffror i en bok och visade mej, stolt. Hon skriver fint och har klart så mycket lust att lära. Det smärtar mej att se vilket liv dom tvingas leva bara för att dom föds till jorden med detta virus som kallas Hiv.

Hur länge jag står ut att se på det och förgäves kämpa vet jag inte. Det känns för tungt ibland, även om barnen kramar mej så hårt dom bara kan…

Min lilla parvel Nattade är full i herpes, undrar om någon har smörjt han med salvan jag lämnade medan jag var borta…

Ingen hade smörjt Nattade. Han vaknade från sin lilla vilostund och blev så glad för att se mej med salvan, drog ner byxorna och visade var jag skulle smörja. Hans blåsor har börjat torka in, jag tror att det kommer att vara bra så att han kan följa med och bada på onsdag nästa vecka. Det skulle han verkligen ha stort utbyte av, tänk så han skulle stänka vatten och busa…

Hänger upp skolplanscher för att skapa lite skolaktig miljö i det torftiga rummet, under sedvanliga protester så klart. Dom ska användas, jag ska tejpa fast dom riktigt bra på väggen över det fula där tapeten är helt nerriven. Dom försöker med att dom ska vara i ett annat rum, alla menar att dom andra barnen är värda allt men dom hiv positiva inget. Nej seger jag dom ska vara hos barnen här! Jag har köpt dom för att dom ska vara här och så fortsätter jag att tejpa. En frågar var jag köpt dom och vad dom kostade. Jag svarar, hon tackar. Javisst tacka går ju men hjälp till tänker jag. Jag fick upp minst 10 stycken så dom kan räkna lära sej skriva lite och namnen på en hel massa djur, fiskar, frukt och maträtter. En affisch om tandborstning hängde jag på badrumsdörren, den var det kanske störst protester mot. ........Många metallhylsor blir det över dårliga tänder, det är ju snudd på kriminellt att bara helt strunta i tandborstningen för dom hiv positiva barnen..... Finns det lediga tandborstare där ute som vill bry sej?

15 dec 2003