Trafikolycka, smitning, ambulans, polis och taxigubbar

Det har blivit 23 december, dagen före julafton. Tyvärr är vi på ett sjukhus längs vägen. Istället för att ha varit hos barnen med julklappar som vi planerat. Det skulle passat så bra. Men kanske är vi trötta eller så var det en gubben som körde bilen som inte såg. Han smet den jäkeln.

Jag hade varit harmonisk på morgonen och tänkt att jag faktisk inte alls känt av den vanliga julångesten. Jag var helt fri ifrån den. Det var konstigt. Den har varit en ständig följeslagare sedan ja så länge jag kan minnas. I god tid, flera veckor innan, kanske till och med månader har den brukat göra sig påmind. Jag var lugn. Men så blev jag irriterad, jag retade mej på att när Tony var klar på toan så var det bara att åka. Vi hade lämnat nyckel till rummet och jag stod och borstade tänderna på utsidan och spotta i rännstenen. Vi skulle ta kort utanför hotellet som vi brukar och då kom det en pappa med en söt liten flicka på armen, jag vinkade till dem och de kom närmre. Medan Tony stoppade dem en meter innan för at vi inte skulle begära för mycket. Men jag hade ju ett motiv i skallen.

Så bråka vi om vägen. Tony har sin karta i telefonen som han vänder och vrider på. Jag tycker om att prata med folk, jag tycker det är himla fint att se de engagera sig i oss. Vi kom fram till samma väg. Men det är farliga vägar massa bilar huller om buller. Tony ser skyltarna före mig, och agerar snabbt, han för oss helt till höger och så måste vi korsa hela vägbanan över till vänster sida igen. Det är ju där vi ska vara. Jag börjar tveka på mitt eget omdöme när Tony är så säker, en bil tutar på mig och jag blir rädd och jag hetsar upp mej. Jag cyklar på som vanligt lite snabbare, lite före, men Tony hinner upp och är på sidan om mig flera gånger. Vi kom tillsammans till en kontrollplats för lastbilar han visslar på mej som han börjat göra och jag retar mej på det också, han var så nära sida vid sida han kunde sagt mitt namn. Han får köra om på utsidan av lastbilen själv, jag kör över vågen. Vi ligger sida vid sida för ett ögonblick, det är ju inte säkert att köra så någon längre sträcka, jag säger jag kollar efter en mack så jag kan få gå på toa också. Jag är rädd för att han tar risker och jag kan inte bestämma över en vuxen man. Jag kan inte skälla ut honom som jag gjorde med min son när han åkte dumdristigt. Jag vill inte se, jag har sagt det till honom att det är farligt ibland att åka som vi gör, bättre vänta och tänka lite längre innan vi bara åker rakt ut. Han säger inte så mycket om jag blir upprörd, brukar säga att han kan läsa trafiken så bra för att han har mer erfarenhet av bilkörning. Men jag vill inte dras med. Jag har varit rädd, jag bestämde mig för att åka som jag brukar. Men jag kan dra på lite för att komma till macken, jag ser en droppe, det är där vi brukar köra in och rasta så jag gör det. Tony var inte där när jag kom ut, aj tänkte jag, han har missat mej, jag körde ju in cykeln i handicaps toan för att slippa ta av alla väskor, men han skulle nog ha frågat eller de skulle pekat om han kommit och sett vilsen ut.

Jag tänkte att när han var så nära nyss och inte vid macken när jag kom ut så hade han missat, jag får köra i fatt honom det ska nog gå bra tänkte jag, han kan inte ha hunnit så långt. Jag kollar in på alla små nudelbarer och så tar jag fram och tittar på telefon. Kan han envist ha dragit i väg efter sin mobilkarta? Jag hinner bara tänka det och så vibrerade i min hand. Han ringde just innan jag skulle göra det. Var är du frågar jag. Jag vet inte svarar han, jag har vänt hör jag oj tänkte jag men då får jag åka tillbaka. Men så hör jag han säga att han blöder över allt och att någon har ringt efter en ambulans han har varit i en olycka. Oj nej, oj nej, jo säger han, jag vet inte va som har hänt. Herre Gud men jag kommer men nu vet jag inte om jag ska åka tillbaka eller längre framåt. Stor väg och gångbro säger han och jag skakar till, blir kall inom mig, jag är så rädd. Så kommer jag på att stoppa motorcyklar som kommer mot mig, själv åker jag tillbaka mot trafiken, frågar om de sett olycka med kille på cykel, men nej. När jag frågar efter om de sett ambulans vill en ringa och beställa en åt mej.

En taxikille stannar och jag ringer och Tony lämnar telefonen till en Thai, en polis tror jag som ska förklara om de är framför eller bakom mig. Men jag kan inte få veta det. En polis kommer och en till och en till, det pratas i mobiler och walkitalkis och min telefon vandrar bland flera både civila och poliser. En engelsktalande kvinna i luren, nu ska boyfriend till polisen och jag kan komma dit. Shit ambulans och nu polisstation i stället, ska han ställas till svars för nått nu och är det viktigare att betala än att få vård. Han är ju skadad han måste ju på sjukhus. Tony säger han sitter i bil på väg nu. Var är polisstation? Polisen och killar på motorcyklar säger du kan ta din cykel upp alla trappor över gångbro, nej säger jag och visar min handled i skena samma arm som slog sig i trappfallet här om dagen. Killar erbjuder att köra mig, någon annan kan ta hand om cykeln. Nej säger jag men vart ska jag åka? Taxikillen bestämmer sig för att eskortera mig han kör sakta med blinkande ljus framför mig, jag är rädd när jag måste korsa trafiken igen och killen stannar helt olämpligt men kör så småningom till andra sidan. Han väntar på mig och jag följer en bit till, så stannar han och springer före mig medan han talar om att det är enkelriktad, det är en bra bit han springer och hejdar en motorcykel som han får åka med och jag drar på efter. Vi kommer till polisstation men Tony är inte där. De säger bara okej och vänta, men kan ingen engelska. Jag ringer de verkar vara på en annan polisstation och jag vädjar till dem att någon ska köra mig dit. Telefonen åker mellan olika och jag får veta lite mer om hur det är med min älskling. Han har ont i bröstet och är skadad i huvudet, men han hade sagt till killarna i ambulansen att det inte var någon fara med honom så han skickade i väg dem. Aj fasiken nej, han måste in och kollas. Vänta 1 timme säger den engelsktalande, nej det gör jag inte, jag kommer nu säger jag. Okej mera lurbyte och telefon tillbaka till mej 20 min okej, okej.

Taxikillen väntar med mig på polisstation, han kan lite engelska, han får ett halsband med en cykel och blir jätteglad. Tony kommer, han har bandage runt huvudet och har blött i pannan men annars ser han så bra ut, inte skakis, den delen står jag för. Underligt. Han berättar stilla och lugnt medan polisen skriver rapport. Änglavakt oj va det kunde gått mycket värre, ja otur, men egentligen tur i oturen.. Troligen har en bil kommit för nära ut på vägrenen där Tony cyklade, han välte bilen smet, några motorcykeltaxikillar hjälpte honom själv var han borta minns inget innan ambulans och polis var på plats. Han hade vaknat upp i en busskur och det var där efter att ha hämtat sig lite som han ringde till mej. Då visste han verkligen inte var han var. Jag var tyvärr i full speed mot en toalett när det hände och fick inget veta innan han ringde. Han fick små sår ett litet jack i pannan nu sydd med 6 stygn, fått röntgat både huvudet och bröstet, inget brutet, men han har ont i bröstet. Han hade blivit skjutsad hem till polischefens syster för att hon skulle hjälpa till att tolka. Poliserna här kunde ingen engelska. Han hade fått åka hem till henne i stället för till sjukhuset, det var ju inte bra men nu var vi tillsammans och jag stod på mig att vi måste kolla upp, måste till sjukhus och poliserna måste hjälpa oss. Ta en stor bil med cyklar och allt och kör oss!

Okej först skriva rapport, och den engelsktalande var så sällskapsjuk hon prata facebook och ville kolla alla mina bilder visa alla sina och bli vän och aj nej jag orka inte jag ville bara pusta ut vara lättad och kär och glad och fixa så min kärlek blir lagad och hel igen. Vi blev kört till sjukhuset högsta poliskonstapeln står oss bi han har varit vid Tonys sida och hjälpt sedan han vakna från avsvimningen. Han är så hög så han kör inte bilen själv. Vi sitter bak utan bälte och jag är så tacksam för att de kör sakta. Kom till sjukhuset. Här får man beställa själv vad man vill ha, det enkla lite billigare, eller det bästa, hur mycket pengar har ni? Billigaste röntgen för huvudet 1500, computer tomografi, CT scanning kostar 5000 men är bättre, vi tar det bästa så klart, huvudet är viktigt. Och ja så klart hade han hjälm, det har vi alltid och en sån här gång är det ja man vet inte hur det hade gått annars.

Han måste vila har ont säger jag, javisst villa här under observation i 24 timmar bestämma rum nu. Vi tar enkelt rum, men inte VIP men ändå så att jag kan stanna. Jag håller handen medan såret i pannan bedövas rensas och sys och jag måste be om en stol för det snurrar till i skallen på mej. Jag får papper att skriva under på, flera stycken. Vi ringer sos alarm i Danmark och de lovar att ringa tillbaka. Jag säger gång på gång att det kommer att ordna sig med pengar, vi har men vi har försäkring så de kommer att ta det. De muttrar lite, jag hejdas när Tony är på väg till röntgen de pratar om att skriva på fler papper och ta ut 20.000. Jag säger vi avvaktar, kan hämta när som helst men väntar på telefon. Vi får rum på 8:e våningen och det känns skönt att få ligga inne här över natten på KARUNVEJ PATHUMTHANI HOSPITAL tryggt. Vi har väl 5 mil kvar till Bkk. Har åkt 60 mil nu kanske drygt, det sista får dröja eller bli med tåg. Vi tar självklart bara en dag åt gången. Ingen ringer tillbaka så jag mailar och efter ett tag ringer det och vi får veta att vi handlat alldeles rätt. Han har varit avsvimmad och då ska man ta en sådan scanning på huvudet som han fått. Han skulle få dropp också hade de tänkt sig innan vi åkte upp på rummet men då sa vi nej. Han har ätit och druckit och är hungrig igen nu så han vill hellre äta riktig mat. Frågan kommer upp några gånger till men så blir det fråga om att analysera blod. Jag frågar varför och det var något om kolla näringsämne och vita blodkroppar. Vi undrar båda vad det har att göra med ont i bröstet och huvudet. Kolla först resultat av röntgen sa jag och Tony höll med.

Tony är ganska pigg på kvällen efter menlös rissoppa spetsad med lite av kryddan som var menad för vår reservmat nudelsoppa på burk. Jag åt nudelsoppa och Tony tog även sin medicindos, han får smärtlindring och antibiotika. De är noga med att förvissa sig om att han har skydd mot stelkramp. Läkaren frågar flera gånger om när det var tagit och hur många sprutor, 2 år sedan och 2 sprutor var okej. En syster vill tvätta men Tony avböjer, kan själv, så det är bra.

Pyjamas på med sjukhusemblem, en till pyjamas kom in med tvättgrejorna men vi sa att den var till mej så vi sitter båda i sängen och ligger skavföttes och sjunger vi är sympatiskadade och sympatiintagna och till för varandra och så himla glada åt varandra. Jag handlar en kasse med godis och liten present och superintendenten blir äntligen nöjd och får lugn för att räkningarna kommer betalas av försäkringen efter samtal och löfte om mail från sos international.

23 dec 2014