Tack

DEt finns en människa en man som betyder mer än jag vågat tillåta mig att tänka att han gör....  För om jag tänker det om jag säger att han gör det då blir det ett slags övertag som gör det lätt att använda och det blir en soorts obalans i allt ja det e svårt med kärlek... Svårt att ja nu säger jag det älska jag säger det i all dess sårbarhet det är svårt för mig att vara sårbar och att älska det gör mig beroende och skör att lägga nyckeln till mitt hjärta min existens i handen på en man han som kan förgöra eller göra för så är det så drastiskt och så hemskt underbart och skört är kärlek för mig. Jag är livrädd för att älska och önskar att jag varit ärlig nej jag önskar att det långt innan dess långt innan vi träffades kunnat läggas en grund mycket tryggare än den här så att jag inte hade behövt all oro och kamp i nattlig ångest som finns i allafall fast ingen vet .....jag ska på ett knepigt sett börja blogga om det här så att jag ser va som sker med mej...
Jag ska vara lite modig men bara lite jag ska lägga ut det offentligt men lite lkurigt ändå... 
Det var det jag ville i natt jag kom på att jag har nogg inte tackat nog och get delat med mig av det där ljuset som du varit med och skapat jag ville tacka jag ville att du skulle kunna gå tillbaka och se att jag uppmärksamat och tacka för allt vad du gjort. För jag är så inerligt glad för att du gjort vad du gjort för att ha fått älskat och ha dej nära mej jag vill ge dej en eloge och världens största aplåd ställa dej på scenen mitt i ljuset och låta dej stå där och ta emot alla aplåder så höga Du min kära Tony som lagt så mycket av möda och tid på att redigera och rätta böcker och fixa hemsida och som ja burit, släpat och kånkat för mig och för min skuld för att jag skulle kunnat hjälpa....  någon där längs min väg som jag sett eller känt.

Jag upptäckte ännu en natt fast vi inte bråkat tvärtom du väntade på mej så glad när jag kom hem, jag var ute på en cykeltur ner mot Särö åkte jag jag skrev så här när jag satt där....  

Livet går och åren bygger på…

Knasigt med livet, va det gör med oss eller vad det gör med oss att bli äldre, bära med allt gott och ont i bagaget från förr….

Hur gör man? Nej jo men även om så vill jag ju mycket hellre lära mig leva, svarade jag  här om dagen på frågan om jag tänkt att jag ville dö. För det är klart visst har jag den tanken tänkt…. Men inte så länge och jag vet ju att den tanken kommer av omständigheter som inte är bra för mig.  Då måste jag göra något annat och just det, där och då kan te sig näst intill omöjligt.

Shit nej jag vill inte vill inte gå längre på den här vägen i den här till hälften seriösa lotsa världen. Jag har svårt att tyda det som inte är tydligt. Jag behöver veta vad saker och ting är och va människor och deras ord står för. Gå ed på skrika ut så alla hör ja sånt e inte så dumt, jag tror faktisk att det funkar på mig om det kommer från nån som jag vill ha det från. Annars kan det ju kvitta, och om det dröjer för länge kan det göra det också… Vi har bara ett visst mått av tid att göra de olika sakerna i det avseendet är ju livet som ett spel som vi måste se till att fixa rätt och så ändras förutsättningarna och allt rörs om och ska bli rätt igen på ett helt annorlunda sätt. I en ny tid med kanske ganska nya medspelare.

Jag skrev ett nyhetsbrev också men det skriver jag inte in här det är nog helt ok för att skicka ut som vanligt och det behövs för det är år och dar sedan det kom ut nått.

Jag vaknade klockan 3 på natten och sträckte lojjt ut benet i halvsömnen efter dej jag ville bara känna din hud längs mitt ben och kura i hop mej där i famnen och somna tryggt igen men du var inte där.... Jag blev lite glad igen över att upptäcka att du fanns hemma allafall även om det är på soffan du ligger. Många varför har hunnit passera genom skallen på mej. Kvällen var ungefär som i går mysig hemmamys med nått att äta soffhörnan kura tillsammans hålla handen jag tuppa av innan och går lite före till sängs.
Nu har jag skrivit tacket och det blev lite mer av nakna tankar. Kärlek.

3 aug 2012