På årets sista dag.....

Jag skriver från en säng på hospitalet, men så behöver jag ju inte börja, det är ju änna nyårsafton! Och, det är sista påsen nu av det som droppar sakta in i min kropp sen ska jag slänga sjukhuskläder och hoppa in i shorts och linne. Jaja hoppa och hoppa, men det kan vi ta sen.

Detta brev vill jag ska handla om tacksamhet, hopp, tro och gemensamma krafter.  Jag önskar jag kunde förmedla alla känslor, nej inte alla kanske en del öden är nästan för tuffa att möta, där finns hopplösheten med så påtagligt men de tårarna och den känslan omvandlas ofta till någon kraft, vilja, mod att man bara går tillbaka och gör sånt som man aldrig trodde man skulle kunna. Julafton var en sån dag.... när jag ska berätta om detta nu blir jag helt vimmelkantig, svetten börjar rinna och jag mår illa måste ta en paus... Det var för mycket på en gång.    Det gick så fort det var nyss jul, jag hade tomteluva på vi hade 5 det räckte inte till alla så vi hade dom en stund var då vi gick och delade ut julklappar till alla möjliga fattiga barn längs vägen. Vi hade märkt dom med pojk, flicka, och ålder, det var kläder och leksaker.

31 dec 2015