Ett möte. Lika men endå så olika...

Hello sister sa hon och vinglade lite fram och tillbaka med huvudet lite så som jag känner igen från Indien att de gör. Hon undrade var jag kommer från och tycker att stället vi sitter på är fint. Det är et kafe på ett hotel i Kinatown. Hon bor där vi är inne och dricker kaffe. Hon och jag är i samma ålder, hon något yngre får jag veta senare i samtalet. Vi hade sett henne gå förbi förut och kommenterat hennes härliga färgglada klädsel. Jag tror vi gillar rosa båda två, men hon har mycket mera av tyg att bära. Det måste vara varmt. Jag kommenterar hennes klädsel och undrar om hon har sytt själv. Hon tackar är stolt och berättar att hon har en egen sömmerska. Hon berättar också stolt att hon reser själv utan sin man, hon handlar in till sin affär. Bor i Tanzania och ska tillbaka dit om några dagar. Hon tyckte det var så trevligt att prata lite och ville byta adresser och bli vänner på fb. Alla har fb nu för tiden. Vi måste föreviga stunden, olikheterna och systerskap som sträcker sig så vida omkring. Men jag har så lite kläder och du så mycket, det gör ingenting sa hon. Jag provar om vi inte kan visa bara lite lite ben, men det går absolut inte hon tittar noga på korten och godkänner hur det blev, skrattar bara utanför bilden.

5 jan 2015