Jag ville se koraller och fiskar i ett klarblått vatten så jag cyklade.

Bra skylt när man är ute på vägarne. Drick inte då skjuts du!

Första dagen startade jag lite sent och kom inte så långt.

Jag glömde kartan och har inte haft nån trippmätare på cykeln så

jag har inte tagit sånoga på det där, bara cyklat och när det blivit möprkt så måste man göra kväll för då e det farligt vara ute på vägarna. Jag skriver och cyklar. Passar bra att skriva när det är som varmast mitt på dagen eller när det regnar.

Den här lilla gumman gick längs vägen samlade och sorterade återvinnings grejer. Hon fick en jättestor mango och blev så glad för det.

Pratchuap Kirikan. Litet Guest House direkt vid starnden, hm fast mitt rum var litet och vette mot baksidan och här gick inte att bada. Men fint, fin cykelväg.

Här torkas alltid fisk.

Det kryllar av militärer och det är strängt med hur man måste göra och följa regler. Lite söder om stan ligger ett militär område, det ligger så himla fint så det är bara där man måste cykla. Men inte glömma gå in och fylla i böckerna med tid och passnummer dina planer och hur länge du ska ta på dej innan utchekning ur området.

Ett vackert litet kafe, det var stängt men fanns sopsortering utmed stranden..

 

Inga turister så långt mitt öga kunde se.............

Men här har de satt upp ett litet barnens zoo.

Förra gången jag var här då var jag uppe och klättrade på flygplansvingar och ute och cyklade på landnings banan. Men då kom policerna och tog in oss... Så det gjorde jag inte nu. Jag ville ju gärna fortsätta.

Det var uppsatt varningsskyltar. Det är förbjudet att bada här.

 

Små pojkar var ute och fiskade med sin pappa, se Kicki detta är dina nallar med namn. De blev super glada och sprang runt och lekte med sina nya kompisar direkt. Pappan vilade i skuggan och fiskespöt klarade sig själv.

Ja visst e det så. Allt är möjligt!

 

Skolungdomar på läger och en militär som talar om att hör tar vägen slut.

 

Ja vägen tog slut åt ett annat håll också, smalare och smalare blev den och så kom dinosaurierna...

 

 

Jag vet inte om det är bikupor eller små stugor att hyra...  Och kolla här var det fullständigt omöjligt att komma över på vägen, det var upplagd för en lång omväg...

 

 

Nä ,em va nu då? Kolla då de har satt upp en port mitt på jordet och på andra sidan går vögen, ännu längre omväg. På sidorna är det taggtråd och kolla hänglås. Nä jag såg ingen annan råd än att släpa och smyga mig fram krypa under taggtrådstaketet med cykeln.

 

Å det var väl nostalgi! Hur länge var det sedan du såg sänna här?

 

De här aporna jobbar med att ta ner kokosnötter. Men det var inga gosse djur, de visade hur jätte stora fina tänder de hadde.

 

Så kom Hulken och han fick ju för sig så klart att han skulle ha min cykel...  Kolla mopeden med sidovagn, den används för att frakta gryror med köttsoppa till marknaden. Detta är i Surat Thani. Jag hade kommit till piren där nattfärjan går över till Kho Samui. Då jag hade cyklat 12 mil var det det bara 3 eller 6 mil kvar och klockan var bara 3 på dan så då kändes det självklart att fortsätta. Fick lite olika bud men det kändes ok om det var 3 eller 6 mil det skulle gå vilket som. Kanske var det bara 3 - 4 mil, sen så blev det tid med lite sigthseeing i stan också.

 

På ferjan kunde jag sova gott, det var utlagd tunna madrasser på durken tätt i tätt på rad och en kudde till var. Vi var bara 4 passagerare. En nackdel var ju att vi kom i hamn då jag sov som djupast, klockan var väl bara strax efter 5 på morgonen, innan gryningen. Nä ska jag cykla nu tänkte jag å det vore väl gott att bara ta en taxi... Men nä det var ganska skönt att slippa ge sig in i den förhandlingen. Tjejerna som var med ombord skulle till samma strand som jag tagit sikte på, Lamai. De fick betala 800 bath för taxin dit. Ja det var jätte långt och över många höga berg sa han shaffisen som argument. Efter en kvart var jag uppvärmd och varmare skulle jag bli fick kapitulera över vissa berg där det var rakt upp. se utsikten!

 

 

Kolla skylten! Jag var bara tvungen stanna i svängen nerför och ta ett kort till dej. Kyla kan vara attraktivt!

 

.

Jag körde nerför vägen med stora stenen och såg havet. Det var fint. När jag kom till Lamai, kände jag igen mig lite men oj va annorlunda det var. Jag skulle bo på Amadeus ställe precis som förr, det såg ut som de höll på att ge upp, som att de just dragit sista andetaget. De hade bra pris på bungalowsen men oj hjälp vilka sängar och det tråkigaste var ju att det byggds en mur så hög så man inte kunde se nått över. Det nya hotellet hade snott hela havsutsikten och även stigen till stranden. Men jag lämnade in tvätten och ät frukost och medan jag satt där så kom regnet som en störtflod. Och jag fick också veta att det är förbjudit att bada det är livsfarligt. En tysk ung tjej hade just i dagarna dött vid samma strand bränd till döds av kubmaneter. Fy tusan! Det var därför det var helt öde. Jag hade inte sett nån på stränderna jag passerade varken som solade eller badade, det var ju tidigt men det var lika stilla på dan

 

Jag cyklade vidare, och kollade på omgivningarna, kom till en fiske hamn.

 

Kolla Kicki här är några andra glada barn som fått av dina små mjukisar. De startade leken direkt och började berätta deras historier. Jätte kul! De hälsar och säger tack så tusenmycket.

 

Fin strand men du ser skylten... Inga som badar här inte... 

Solstolarna står tomma... Här har jag cyklat till Na Thon hamnstaden där färjorna går till fastlandet. Jag hade tänkt ta en nattbåt igen men till Kho Thao, så jag pyssla med mitt och väntade till sent. När jag skulle köpa biljett fick jag höra att nej ingen båt i natt, inte varje natt. Så det blev hotel. På natten var vädret oroligt och det fortsatte hela nästa förmiddag med ett kraftigt regnväder. Det piskade mig i ansiktet och trummade högt på hjälmen. Jag kom till luckan, båten skulle gå om 20 min men jag blev skickat i väg långt för att köpa biljett. Den var billig, bara 180 bath för mig och cykeln. Framme var vi på ett litet naffs. 1 timme och 30 min. Åker i land när klockan är 3 på eftermiddan. Det är långt utanför Surat Thani. Men så långt kan det väl inte vara, jo ho strax såg jag skylten 7 mil!  När jag kom till stan, hu det var lite motigt med regnet. Då var det mörkt och jag fick veta att det var långt till stationen. Jag hade bestämt mig för att det är för farligt att vara ute på vägarna i detta vädret, det regnar häfftigt varje dag, länge. 2 mil till Phol Pith, där ligger Surat Thani station.

Det blev väl en drygt 60 mil, inga bad men så gött det var att sträcka ut igen på cykeln. Nu har kroppen fått sitt.

 

 

 

 

 

 

17 okt 2015