Det är kul när givaren kommer tillbaks o ser sina kläder på...

Mormor till 4 som hon passar medan mamman jobbar och hennes vuxna son är blind och måste också tas om hand. Han sitter på precis samma ställe varje gång jag kommer, på kanten av sin säng utan madrass. Det finns två plankbäddar till i den lilla enkla bostaden. Ingen av de andra två sängarna har heller madrasser. De måste få det! Jag tänkte måla så det blir ljusare, men de har ju knappt väggar. Jag hade precis gjort i ordning kläder till den gamla och dottern som hon bett om så kom Jing och Tore med bil och några nya vänner så då passade jag på att få skjuts så jag kunde frakta målarfärg som jag lovat. Det är hon som jag skrev om innan som gillar gult. Hon behövde några liter till med gult och så skulle hon ha en stor spann med vitt. Men den vita färgen var slut i den affären så det blev bara gult och kläder. Ser du Ulrika det är dina kjolar klänningar och blusar som den gamla fått, dina jogging skor fick sonen. Jag tror att de kan vara lite små men han vägrade prova antagligen för att han då inte skulle få de... När man e så fattig måste man se till att få behålla det man kan. Det var ju jätte fina jogging skor och största grabben kommer nog snart att ha växt i dom. De hälsar och tackar och ser du väskan hon fick den också att ge till sin dotter

Tore fick se sin tröja den blå, på och det känns bra förståss. 

Vi gick runt, fick lov att komma in och har fått lov att ta bilder och visa. De tigger inte, men självklart är en önskan om något va som helst som skulle kunna förbättra livet stor. Jag tror de förstår att när kan visa så kan fler känna och bry sig och då kan det hända något, något lite kan vara mycket for de som inget har...

Det är lätt att tappa fokus jag blir ganska omtumlad när jag står där mitt i. Med alla känslor, barnen, den gamla, smutsen, misären och så brister de ut i Gudomliga leenden och det lilla plåtskjul käns hur konstigt det än låter kärleksfullt. Barnen vill kramas och den gamla sträcker armarna mot mig och trycker sig mot min barm.

I morgon ska jag dit igen. Hoppas vi blir fler.... så vi kan göra mer..

 

17 okt 2015