Ärliga nakna tankar på natten, utan leende bilder...

Hoppas julen blev fantastisk och att det nya året börjat bra. Här är livet en blandning... En bild är bara en bild... I bland slår livets sorger till och träffar som en kanonkula i magen. Det sker helst när man har sömnbrist eller på annat sätt är slut, rädd, uppgiven. Det har också sammanfallit med att vi fått rum intill en karaokebar där de sjunger högt och falskt hela nätterna igenom. Men i natt har det varit lugnt.

Vi har haft lite tuffa tider både före och efter olyckan. Det ser så fint ut på alla bilder men vi bär även en hel del sorg med oss i det liv vi lever. Skulle inte skriva det egentligen bara tänka positivt och på attraktionslagen.

Jag vet ju det, att det vi tänker, det vi gör det får vi mer av... Vi bygger vårat liv bit för bit med våra val och tänker inte så mycket på det vi väljer bort samtidigt, för det är ju inte medvetet, och i blad kan vi inte själva välja för andra eller livet väljer för oss.

DEt finns personer vi saknar och sorger vi gömmer för det smärtar för mycket att ta de fram i maktlösheten...

Det finns brev att skriva, brev som måste bli rätt som inte ska vara för långa men ej heller för korta, som ska förklara och säga allting det där vi egentligen tänker och tror. Men vi skriver de korta glada inlägg under tiden vi väntar och tänker lite till. Vi räknar likes och gilla och besökare på hemsidan är superviktigt för då om man får jättemånga så många som vi säkert aldrig når upp till.... Då kommer vi högt upp på googel och då och då jaja va händer då... Jag vet inte riktigt. Men det är som ett spel livets spel som blir mer allvarligt om när man inte har ett riktigt jobb att gå till. Alla behöver vi det. Att synas.. Både barnen utan föräldrar men också vi.

Jag har skrivit brev, många brev, seriösa, långa utlämnande och ärliga uppriktiga brev där jag öppnat mitt hjärta på vid gavel, och även ställt frågor till den jag skrivit till... Men vet du va nackdelen är med det? Jo man (läs jag) gör sig sårbar och så börjar en väntan. Sträcker man ut en hand och ingen tar den känns det bra mycket jobbigare än om man bara låter bli för då kan man inte räkna med då finns det en förklaring. Jag har ju inte så därför... Hur förklarar man det inför sig själv jag gjorde mitt allra bästa men... Är det inte lättare då i allafalll lite om man inte gör det så kan man ha det som förklaring... Men när man ger allt. Den är tuff. Den kan man översätta till så mycket. Har du något i ditt eget liv som du vet med dig att du borde fixa eller reda ut men som inte blir gjort? Tiden bara går...

När jag inte kan sova på natten då kommer det andra tankar än på dagen. DE gräver sig liksom djupare under ytan, vi har ju så många skikt. Har du märkt det att du börjar reagera på något och när du släpper ut det så kommer det mer och så ännu mer? Sömnen är viktig. Jag har aldrig varit full men jag tänker mig att om man blir riktigt övertrött och börjar spekulera och känna och sörja det är kanske som om man vore full.

Det har varit mycket sorg som har kommit upp sista tiden. DEt var en morgon jag vaknade av att tårarna bara rullade. Jag kände mig bara så himla uppgiven och tyngd av sorg. Det första som jag såg för mig var då den dag vi rulla in här i Bangkok när vi stannade på vägen för att kolla riktningen. Det kom en man upp till oss. Han hade några papper med testresultat på blodprov från Röda korsets hälsocentral, han sa titta jag har Aids! Jag tror killen nyss hade fått veta att han var hiv positiv men inte att han var sjuk i Aids. han frågade efter hjälp med pengar till bussbiljett. Vi gav honom lite pengar så klart och jag försökte muntra upp honom och ge honom hopp i vetskapen att det att vara hiv positiv och ha Aids är stor skillnad. Han var så otroligt förtvivlad, han grät, och det är sällan man ser här. Han berättade så mycket, jag är homo sa han, men nu vill jag inte ha någon mer utlänning, han borstade med en bestämd rörelse sig över baken och skakade på huvudet medan han dålde sitt ansikte i händerna.... Jag kände en sån smärta, hans smärta som blandades med mitt dåliga samvete för att jag inte gav han den 1000 lappen jag hade och så tänkte jag på att jag skulle önska att jag gått av cykeln och fram till honom och hållit om gett honom en kram.

Nästa som rullas upp är den gamla lilla sorgsna gumman som ligger bara på en vaksduk rätt på en pall. Henne jag stödde under huvudet där under myggnätet så att hon kunde dricka mjölken jag köpt med. I affären ville de att jag skulle storhandla minst 48 mjölkpaket, men hon kan inte vakta det så det skulle försvinna så fort jag gått. Madrassen vi fixat var borta, halva hennes hus rivit i samma veva som hon förlorade sin man. Bara en bild fanns kvar en sån som alla får efter när man dött, i guldram så fin de aldrig haft men nu så är det sorg som ramas in...

Och så fortsatte det med alla barnen jag saknar, de som jag inte vet vart de tagit vägen. Jag frågade en personal som jobbat så länge jag varit där om vart de flyttat, kommer du i håg och så sa jag många namn på barn jag kommer i håg. Nej sa han och det är klart han inte kan komma i håg det finns ju så himla många och nya hela tiden. Vi blir överbefolkade inom oss även om vi har stora hjärtan. Jag orkar inte kämpa i motvind lika mycket, orkar inte lära in 40 nya namn.. Han sa du kan söka på internät. Men då måste man ju veta va söka på...

Sedan fortsatte det att rullas upp, det finns sorger, tankar om tillhörighet, familj, ja livets mening egentligen.. Skulle kunna skriva mycket... NU är det också tidigt på morgonen men tanken är klarare och inte så sorglig. Har sovit en stund på eftermiddan och i går natt och i natt har karaokebaren varit stängd den som stått på för fullt med högtalarna mot vårat fönster de andra nätterna.. Nu ska jag sova en stund.

Jag ville bara berätta lite om den här delen av livet också... Det finns så mycket mer. En glad bild är ett ögonblick. Sorgen har inte så lätt alls att få någon att stanna upp. Då när vi som mest kanske behöver någon att gå några steg tillsammans med inte för medlidande, inte det, men kanske bara för att bekräfta att det finns och för att se tillsammans med. Så om du vet om någon, var inte rädd att prata lite, ställ några frågor, gå en bit tillsammans. Om du är den som förorsakat smärtan så gör om bara, det är aldrig för sent nästan aldrig. Återkommer det ständigt så går det inte bort så är det viktigt och då är det bäst att fråga sig vad som är viktigt, viktigast..

"You don't set out to build a wall. You don't say 'I'm going to build the biggest, baddest, greatest wall that's ever been built.' You don't start there. You say, 'I'm going to lay this brick as perfectly as a brick can be laid. You do that every single day. And soon you have a wall."

-- Will Smith

3 jan 2015